Roadracing betyder fritt översatt från engelska till svenska: hastighetstävling på landsväg.

Till skillnad mot förr körs numera roadracing nästan uteslutande på permanenta asfaltbanor. Detta för att kunna hålla en så hög säkerhetsnivå som möjligt, både för publik och förare. En vanlig roadracing bana har en längd av cirka två till fyra km och innehåller ett varierande antal kurvor, både höger och vänster. Efter ett antal träningspass och tidskval startar förarna via gemensam start och kör ett bestämt antal varv. Den som först passerar mållinjen har vunnit.

Rookie600 och Rookie1000 är de två instegsklasserna för de som vill köra fyrtakt. R600 är för cyklar från 401 till 600 kubik medan R1000 är för de större hojarna från 601-1200cc. Reglementet i de båda klasserna är lika i alla avseenden, bortsett från just motorvolymen, och dessutom med få restriktioner.

Fri trimning och fria däck ger förarna möjlighet att välja ett koncept som passa just dem och deras plånbok. Detta innebär att man på griden i R600 kommer få se hojar från -95 med standardmotorer som mäter sina krafter med Janne Hanssons TenKate-trimmade fjolårsmaskin. Samtidigt i R1000 så kommer en Superbiketrimmad 750 från -93 jaga Papunens standardoptimerade R1′a från Superstock-EM 2002.

Till största delen så består dock de båda klasserna av de sporthojar som är populärast även på gatan så som R6/1 och GSXR 600/750/1000 utan någon nämnvärd trimning. En duktig förare kommer kommer även på en hyfsat modern standardmaskin kunna ta framskjutna placeringar och samla de poäng som behövs för att klassa upp och ge sig in i kampen om SM-tecknen.

Läs mer om roadracing på: roadracing.se